Skakig och ensam
Intar jag giftet som är mitt livsmedel

Nu dansar jag på rosor
Och jag känner inte taggarna
Vill inte och kan inte känna dom

Jag lever nu, för jag känner livet i detta ögonblick
Allt varar i en evighet
Just nu

Men när jag snubblar och tappar det osynliga fotfästet;
Då

Då känner jag verkligheten, jag känner hur ont den gör
Den där lilla taggen i min hud
Att den gör så förbannat ont

Jag vaknar ur drömmen och inser att
Drömmen är verkligheten och verkligheten är en dröm