Jag gick ut idag,
som någon annan.
Träffade Frank
kände honom uppenbarligen.
- Solidaritet är för kukbögar!
Skrålade Frank.
Jag skrattade bullrigt
och var uppenbarligen blå.

Klev in i min Saab; turbomodell, 17-tumsfäljar och vit lack,
som någon annan.
Bredvid mig satt Eva,
min fru uppenbarligen...
- Fattar du inte varför jag är upprörd?
Sa en uppenbart upprörd Eva.
Jag ryckte på axlarna,
men förstod varför.

Stannade på parkering och klev ut,
som någon annan.
Busvisslande byggarbetare visslade,
åt mig uppenbarligen...
Jag kände på mina bröst;
silikon.
Självförtroendet växte
och jag putade med läpparna.

Gick in i ett köpcentrum,
som någon annan.
Jag skrek åt överheten:
- DRA ÅT HELVETE ÖVERHETEN!
Och vinglade fram i bekant tunnelvision.
Råkade kliva på en hund,
misstänkt lik Abraham Lincoln.
- Sorry Abe!
Urschäktade jag mig.
Men ägarinnan von Knorring skrek
och överheten ledde ut mig genom rulldörrarna,
som mig själv!
Spenderade sex timmar,
nykter i fyllecell.
Världsfrånvänd, vilsen och vacker
stod klottrat på väggen.
Jag fann en krita och skrev:
EN TILLVARO ÄR TILLRÄCKLIG!

Släpptes ut av konstapel Gestapo,
han med Mexarmustaschen.
Jag ringde morsan som svarade:
- Hej, är det du?
- Nej... Svarade jag
- Det är någon annan.