det fanns en tid

då planeringens agenda

fungerade då förutsättningar

fanns för genomförda planer

det kom också en tid

då allting brast då det

enda tänkbara var

det omedelbara nuet

det finns en tid

där framtidstro och tanke

formas agendan ligger synlig

men inget kan forceras

det blir som det blir för att

kroppens krämpor styr

och jag har beslutat att

det får vara gott nog