Djupt lockar kyssar att andas
flödande vatten i ljus
nyvaknad skådar en fågel
vildvuxen grånande al

Vänder vid väntande vaka

Står ändå vinglös i vinden
fågeln som en gång var kvar
rotad som trädet du klättrat
sökt som i barnlek en gren

Spricker i savsläckta sömmar

Högt ovan stamkronans vetskap
frisläppt i tanken, men tyst
sjunger med kören av längtan
vingbruten korp förd i hamn

Västvindens väntande vaka

.......


Gungar av rörelsens vishet
stillnar i tankar av ro
vet, att det liv som är evigt
stannar att vara mitt bo