I natt var du het. Trots att jag vädrade.
Mina fötter var i alla fall inte kalla längre.

Medvetenheten var starkare än sömnförmågan denna gången.
Kunde, eller rättare sagt ville inte lämna dig för drömmarna.

Din lilla kärnreaktor.
Din strålande kropp värmer upp både mig och mitt rum.

Vänder mitt huvud en bit åt vänster. Du doftar av trygghet.
Bryr mig inte längre om filmen.

Bara jag som är vaken i huset nu.

Denna stunden förblir min...