du sitter, tagen, på din stol
när hällregn kommer efter sol
det gröper ur dig, som i fjol

så händer livet utanför
är styrka blott att vara skör?
Att tiden löper, hur man gör

Maj månad, aldrig känns den rätt
visst ser du ljus, men oavsett:
det är blott tomt, i skönhet klätt

som andra år, en sorgsen vår
men även brustna hjärtan slår
de slagen är den nåd du får