han var en av dem

som såg min barndoms utsatthet

en av dem som la mer ved på brasan

han bodde i samma hus

min plågoande

var en av de tuffa killar jag var livrädd för

vågade knappt gå hem från skolan

ser ännu hans kalla ögon

hör hans skratt

känner skräcken gripa tag

hur jag blev intryckt i ett staket

känner hans cykelhjul i magen

ser hans skrattande ögon när

han tog min skolväska

hör min stumma gråt

vid ett tillfälle lurades jag

att klä av mig

känner ännu skammen och

utsattheten när man inte

kan hjälpa sig själv ut

nu frågade jag honom om han mindes vår barndom
om han kom ihåg allt - svaret var överraskande JA
när jag mötte hans ännu iskalla blick förstod jag att
han aldrig skulle be mig om ursäkt
den lilla flickan jag såg framför mig blev stum av skräck
men det var hon som skämdes HON SKÄMDES
i testamentet var han inte omnämnd
men framkallade ännu stort obehag och min tystnad

en åttaåring kan inte själv välja strategi

att berätta för en vuxen var inte tänkbart

utanförskap och mobbning blev

en del av livet och har följt mig sedan dess

jag förundras ibland över att jag sitter här

att jag berättar för er är stort

och kanske lättar min börda en dag

a pain in the as

som kommer dragande med sorg

som stör med bråkande minnen

så lätt blir man

a pain in the as