Det var natten,

som brännde i mitt hjärta,

liksom solen engång smekte,

ungdomen i min själs mörker,

då var hemliga löften dolda för mig,
införde tidsbegreppet i mitt sinne,

utan den ånger du demokrat,
anser anstår en mäniska,

färdas min skugga,

nedåt,

framåt,


uppåt hem till ditt vansinne,

varav denna stank av verklighet,

ser att du lider,
ser att du vill veta vem jag var,

du vrålar genom skuggor-nå förtälj,


jag kan inget säga,

mäniskan har dött ut,min älskade är ju döden....