I sin ensamhet hoppade Agda,  som var en mogen höna,
upp på översta pinnen och sket i normen sedan hon
sänt iväg gamtuppen på slakt sedan han gjort sitt.

Ett par ungtuppar lockade hon till sig och de slogs
om hennes nådiga gunst så fjädrarna rykte
när de gol över nejden i arla morgonstund.

Ture med kammen på sne´ vann så sin höna och för
henne var han livet på en pinne där tuppjuck var 
mödan lönt för det är ju så himla skönt.

Ungtuppen Ture kunde sin sak och han tackar sin höna
för hennes goda smak och de båda fann sig till rätta
med kycklingsinnet kvar medan Ture värpte satt hon
där Agda högst upp på sin pinne, leende i sitt sinne.