Jag går ensam i min by. En promenad bland leran och den sena vårsolen.
Tänker på allt.
Sparkar sten och där är en häst.
Vad tänker du på? Tänker du också på olycklig kärlek, vänskap och framtiden?

Går förbi ett hus. Ett övergivet, smutsigt, sönderslaget hus som färgen har flagnat på.
Vem bodde där? Har någon någonsin bott där?
Jag vill åka tillbaka i tiden och bo på samma ställe där jag bor nu. Jag vill gå förbi det där huset nynnandes på en sång istället för att få musiken direkt i öronen. Jag vill gå förbi det där huset med en femtiotalsklänning och grova strumpbyxor istället för med jeans. Jag vill gå förbi det där huset och ha en mening med min promenad. Jag vill gå in i det där huset och möta min kärlek sittandes i köksfönstret väntandes på mig.
Istället går jag förbi huset och går och går och går.