I horisonten hörde man dånet av briserande granater röken steg mot den blåa skyn, höll krampaktigt fast i min ak 4a. det fanns en känsla av skräck i våra led,
under ca 2 timmar hade fienden beskjutit byarna med tung artellerield, dånet var overkligt denna sommardag, krevaderna tycktes brisera med jämna mellanrum, vi visste att världen brann därborta, tidigare under dagen hade vår grupp erövrat detta skyttevärn relativt enkelt, 3 döda fiendesoldater låg i gruset, uppradade, ditsläpade, den ena hade vrålat som ett djur, ett nasalt overkligt skrik den första timmen, sedan svimmade han, 4 fångar satt med ryggen mot värnets kant, de såg skräckslaget på våra minsta rörelser, som om de väntade på att bli skjutna.
Under striden hade 2 man ur vår grupp stupat, johan, en tystlåten ljushårig man från Hässleholm låg på marken, magen var helt uppfläkt, halva vänstra benet saknades, trampmina!jag satte en ciggarett i munnen, och tände den, småskakade i kroppen, scenen utspelades om igen som en film i min hjärna, hur jag på förmiddagen hade hoppat ned i värnet, sköt den första mäniska jag såg kärven formligen slet hans mage i stycken, den tycktes explodera, nästa gång jag tittat låg 3 döda fiender på marken, en sårad vred sig som en mask, skrikande, de 3 andra hade kastat sina vapen och låg stilla med händerna över huvudet, någon skrek samma mening på ett främmande språk, skjut inte.. dont kill me..