det gror i din kupade hand
två osagda blommor finner där
sin grönska

du låter jorden strila
genom dina fingrar, förlorar
mot stilla vind

kärlek är inget du uttalar
fälten breder ut sin vidd
du är alltid bara vid början

erkänn, du sörjer
den död som inträffar obemärkt
som inga klockor hörs för
du känner den komma

livet är inte obesegrat, inte än
två steg är min dans
framfart och återvändo