Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Lådan/Livet/Döden. Tjo.


Rosencrantz

Det är en låda
med kanter och stickor och hörn, fyra väggar, kanske ett lock, definitivt en botten

Det är begränsat hur mycket du kan sjunka, stiga,
avståndet mellan kortsidorna är väl utmätt, dina nyckelben en måttstock,
som en galge utanpå kläderna
Du kan inte luta dig åt vänster utan att också ligga åt höger;

Det är en trång låda, inte mycket utrymme för mycket alls
Ibland när jag blundar
kan jag flyga; jag är en drömmare

Drömmen drar ut på sömnen,
så länge jag sover
ligger locket på, Om jag bara kunde vakna, kunde jag glänta på ögonlocken, kunde jag klättra ur

Det finns inga stup eller vargar i mina drömmar
bara himmel, ibland vatten, men även om jag drunknar
drömmer jag vidare; Jag vaknar inte

inte ens när jag drömt mig död




Fri vers av Ida Nieninque Thomasdotter
Läst 261 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2009-05-18 15:47



Bookmark and Share


  Ordluffare
Jag gillar det här, och jag gillar lådor.
2009-08-26

    ej medlem längre
Väldigt många oväntade associationer i den här texten! Det känns som om det bara är ett rytmiskt flöde som sköljer över mig som läsare och samtidigt som grundtonen är rätt dyster så känns det trots allt som om diktjaget har någon slags distans. Titeln fick mig förresten att koppla lite till en teaterpjäs jag nån gång hört, eller om det var en gammal essä, hur som helst så hette den "Rosencrantz och Guildenstern är döda". Men å andra sidan så är jag ju heller själv knappast någon Prins Hamlet, "nor was I meant to be" som det heter i visan...
2009-05-18

    resilient
snyggt!
2009-05-18

  Rachel Roth
jag tycker om ditt bildspråk!
gillar denna helt och hållet
2009-05-18
  > Nästa text
< Föregående

Ida Nieninque Thomasdotter
Ida Nieninque Thomasdotter