Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det är ändå något visst med övergivna gruvor ... tystnaden, naturen som sakta tar över platsen igen ...


Gruvan vid sjön

Molnen mumlar
om liv och död

Spöklik reser
sig gruvlaven

ur lövsly
och stelnade röster

som ett djur
som ett groteskt

monument över
all världens begränsningar

Molnen lyssnar
till mina andetag

Allt är mellan,
en ingemanstid

precis som hela mitt liv




Fri vers av Anders_A
Läst 415 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2005-09-22 10:54



Bookmark and Share

  Arowana
Mycket bra. Jag gillar också övergivna gruvor. Åkte en gång båt på ett sånt enormt vattenfyllt gruvhål. Mycket mysko upplevelse. Liksom som en kyrka i ödemarken och mycket närmare en religiös upplevelse än en byggd sådan.
2005-10-07

    ej medlem längre
Oj, en lite tung dikt, men väldigt vacker och talangfullt skriven.
2005-09-22

  Anna H
Vilka vackra bilder du skapar med dina ord. Det ger en känsla av förgänglighet och närhet till naturen. Det gillar jag.
2005-09-22

  Saga-Sofia
Egentligen är jag lite allergisk mot naturbilder. Det är svårt att inte bli sönderskolad i ett land där det är näst intill arvsynd att rata naturromantik. Men. Ibland lyckas någon fånga det naturen verkligen är i relation till oss, i stället för att registrera den med ett romantiserande människoöga. Det tycker jag du gör. Din dikt påminner mig om Pär Hanssons dikter i ”Lavinflaggor”. Och det är ett gott betyg.

Läst den? Om inte, gör det.
2005-09-22
  > Nästa text
< Föregående

Anders_A
Anders_A