När tystnaden faller

kliar den upp

dagens ärrbildning

jag sörjer mig då ingen ser

ingen hör

som vill

Hon böjde försiktigt på nacken

när jag är ensam

kramar jag själv tystnaden

vill ingen höra

får den vänta

gråten

den lägger andrum

förs vidare

Hon lyfte långsamt upp huvudet 

när min suck

burit allt

eller inget viktigt

som funnits att säga

då äntligen rubbas

tystnaden