Jag skrev den här i natt fast jag naturligtvis borde ha sovit. Jag var säker på att detta var rätt för poeter
Någon som ingen kännerTyst lyssna hör ni rösterna på avstånd? Jag tror de pratar om mig och snart är det dags för en rond Jag undrar vad de kommer med för rädsla inombords den här gången Jag har målat en karta över min värld på den fina vita betongen
Mina gamla vänner säger att det är sådant de inte känner till Mitt x minns inte för jag tror inte att hon vill Och så kan vi fortsätta vår fest på gravfältet Kom vi skyndar oss innan de kommer med bältet
I mitt huvud har de beslutsfattande ett extrainsatt möte, jag ska avlyssna dem Jag tror att jag ska smita ut och följa efter dem hem Då kanske jag kan få ett ansikte på de där anonyma rösterna som jag hör Jag hoppas bara inte att det är något allvarlig, vi vill ju inte att någon av rösterna dör
Mina gamla bekanta har nog gått vidare skulle jag tro Mitt x skickar inte julkort längre så hon tar det nog med ro Och jag är bjuden på fest på kyrkogården vid midnatt Och då ska tillkänna ge för världen var jag gömde min skatt
Jag stänger in mig i gen, det blir nog skönast så Jag undrar om jag kan få den vita väggen målad blå Och jag ska underkasta mig det snällt och lydigt Jag ska svara på allt precis som de vill och anstränga mig så att mitt svar blir tydligt
Mig är det ingen som längre känner till Mitt x är fri och hon säger vad hon själv vill Jag har nya vänner och jag ska flytta in under en sten Där ska jag stanna för evighet och sträcka ut mina ben
Jag tänker inte på sånt längre, jag tänker inte alls Men vad är snyggast en djup skåra över strupen eller en snara kring min hals? Jag antar att det bara är en ytlig fråga, men jag funderar på det när jag ändå har tid över Jag kanske är lite utseendefixerad, men ett oplanerat slut är det sista jag behöver
Mig är det tydligen ingen som känner till Jag antar att tiden rusar fast för mig står allt still Och jag antar att de har nog med sitt Och ska jag vara ärlig så har jag tillräckligt med mitt
Jag tror inte längre att jag är den som jag utgav mig för att vara Och jag har läst på nu så när ni ställer era frågor vet jag vad jag ska svara Jag är nog inte den som jag sa att jag var, jag är nog ingen överhuvudtaget Kanske jag är en liten blå nallebjörn, kan man få återkomma till det förslaget?
Men jag undrar om mitt X verkligen inte vill Jag undrar vad de där gamla vännerna egentligen känner till Jag undrar om någon av dem någonsin förstod Jag tvivlar på att de ens fattade då jag skrev det i blod
Jag har hört talas om era minnen då ni fan mig i badrummet, det var blött och kallt Fast jag inte minns ett dugg svor jag på att jag berättat allt Jag köpte mig lite tid och betalade med min själ Och nu när jag sålt min själ i stycken har jag börjat svälta ihjäl
Som om jag skulle bli fri som en fågel i april Som om jag skulle komma närmare friheten om jag sjöng en drill Men jag pratar på, mest för att någon ska säga något för tystnaden går att ta på Så jag låter orden flöda, och så kommunicerar doktorn och jag, så pratar vi två
Jag undrar vad mina gamla bekanta låtsas som att de inte känner till Och jag undrar vad det är som mitt x egentligen inte vill Vad är det för hemligheter som de vill tiga ihjäl Jag undrar vad det är för smärta, jag undrar vad det är för mörker de gömmer i sin själ
Predikan och frälsning undanber jag mig korsfäst mig rakt upp och ner Där ska jag hänga och plågas och då jag tittar ner på er kan ni se hur jag ler Byborna samlas med grepar och facklor för att fördriva mig Dom skriker ut sina krav på dom och straff och allt detta bara för lilla mig, kan man tänka sig
Fri vers
av
PPQ
Läst 351 gånger Publicerad 2009-05-21 22:42
|
Nästa text
Föregående PPQ |