Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag skrev den här i natt fast jag naturligtvis borde ha sovit. Jag var säker på att detta var rätt för poeter


Någon som ingen känner

 

Tyst lyssna hör ni rösterna på avstånd?

Jag tror de pratar om mig och snart är det dags för en rond

Jag undrar vad de kommer med för rädsla inombords den här gången

Jag har målat en karta över min värld på den fina vita betongen

 

Mina gamla vänner säger att det är sådant de inte känner till

Mitt x minns inte för jag tror inte att hon vill

Och så kan vi fortsätta vår fest på gravfältet

Kom vi skyndar oss innan de kommer med bältet

 

I mitt huvud har de beslutsfattande ett extrainsatt möte, jag ska avlyssna dem

Jag tror att jag ska smita ut och följa efter dem hem

Då kanske jag kan få ett ansikte på de där anonyma rösterna som jag hör

Jag hoppas bara inte att det är något allvarlig, vi vill ju inte att någon av rösterna dör

 

Mina gamla bekanta har nog gått vidare skulle jag tro

Mitt x skickar inte julkort längre så hon tar det nog med ro

Och jag är bjuden på fest på kyrkogården vid midnatt

Och då ska tillkänna ge för världen var jag gömde min skatt

 

Jag stänger in mig i gen, det blir nog skönast så

Jag undrar om jag kan få den vita väggen målad blå

Och jag ska underkasta mig det snällt och lydigt

Jag ska svara på allt precis som de vill och anstränga mig så att mitt svar blir tydligt

 

Mig är det ingen som längre känner till

Mitt x är fri och hon säger vad hon själv vill

Jag har nya vänner och jag ska flytta in under en sten

Där ska jag stanna för evighet och sträcka ut mina ben

 

Jag tänker inte på sånt längre, jag tänker inte alls

Men vad är snyggast en djup skåra över strupen eller en snara kring min hals?

Jag antar att det bara är en ytlig fråga, men jag funderar på det när jag ändå har tid över

Jag kanske är lite utseendefixerad, men ett oplanerat slut är det sista jag behöver

 

Mig är det tydligen ingen som känner till

Jag antar att tiden rusar fast för mig står allt still

Och jag antar att de har nog med sitt

Och ska jag vara ärlig så har jag tillräckligt med mitt

 

Jag tror inte längre att jag är den som jag utgav mig för att vara

Och jag har läst på nu så när ni ställer era frågor vet jag vad jag ska svara

Jag är nog inte den som jag sa att jag var, jag är nog ingen överhuvudtaget

Kanske jag är en liten blå nallebjörn, kan man få återkomma till det förslaget?

 

 

Men jag undrar om mitt X verkligen inte vill

Jag undrar vad de där gamla vännerna egentligen känner till

Jag undrar om någon av dem någonsin förstod

Jag tvivlar på att de ens fattade då jag skrev det i blod

 

Jag har hört talas om era minnen då ni fan mig i badrummet, det var blött och kallt

Fast jag inte minns ett dugg svor jag på att jag berättat allt

Jag köpte mig lite tid och betalade med min själ

Och nu när jag sålt min själ i stycken har jag börjat svälta ihjäl

 

Som om jag skulle bli fri som en fågel i april

Som om jag skulle komma närmare friheten om jag sjöng en drill

Men jag pratar på, mest för att någon ska säga något för tystnaden går att ta på

Så jag låter orden flöda, och så kommunicerar doktorn och jag, så pratar vi två

 

Jag undrar vad mina gamla bekanta låtsas som att de inte känner till

Och jag undrar vad det är som mitt x egentligen inte vill

Vad är det för hemligheter som de vill tiga ihjäl

Jag undrar vad det är för smärta, jag undrar vad det är för mörker de gömmer i sin själ

 

Predikan och frälsning undanber jag mig korsfäst mig rakt upp och ner

Där ska jag hänga och plågas och då jag tittar ner på er kan ni se hur jag ler

Byborna samlas med grepar och facklor för att fördriva mig

Dom skriker ut sina krav på dom och straff och allt detta bara för lilla mig, kan man tänka sig

 




Fri vers av PPQ
Läst 351 gånger
Publicerad 2009-05-21 22:42



Bookmark and Share


  Måna N. Berger
Stark text! Du har en särdeles schwung i tonfallen, också när det är som svartast, en becksvart humor, trots allt.
2009-05-21
  > Nästa text
< Föregående

PPQ
PPQ