Du försvann in i skuggornas värld

Jag följde dina spår i gräset, spår drypande av dagg

Där borta vid kvarnen låg smedjan där man smidde vid öppen härd

Kvar finns bara stämningen och ett berg av slagg

Du gick och jag tror du tvivlade på att du skulle återvända

Du pratade om konstnären som gick bort från sitt livsverk

En kväll vaknar man plötsligt och då kan vad som helst hända

Det var nästan så att du svävade fram där över grönskan i din linnesärk

Jag har inget mer att säga, jag har lämnat min redogörelse

Jag har redan sagt allt och det får räcka så

Hur ska jag med ord kunna förklara djup kärlek som avlades av förförelse

Jag har sagt allt, det andra behåller jag i mitt hjärta det måste ni förstå

När det sakta lagt sig och funnit ro

Då finns inga tvivel kvar

De såg dig gå, någon såg dig då du passera vår bro

Sen såg de dig försvinna utan att riktigt kunna säga var

Det var när solen steg över bergen, jag borde ha sovit för länge sen

Det var redan morgon för sommaren hade kommit förra fullmånen

Det finns nog en del att säga men jag skulle inte påstå att jag var din vän

Ändå så spenderade vi timmar varje dag i telefonen

Jag har inget mer att säga, det får ni lov att respektera

Jag har balanserat länge nog och vill inte ha ett drama, jag känner mig bara så uppgiven

Jag har redan sagt allt, och jag orkar inte prata om det mera

Jag kan nog inte få fram några fler ord, jag känner mig så förtvivlat uppriven

Ja jag anade det nog, ja jag visste nog

Vi pratade om det då och då, och nu är det snart min tur

Varför skulle jag benämna det annat än älskog?

Varför skulle jag lämna en redogörelse, vi var själar inte primitiva djur

Det var i utkanten av en småstad

Jag var den småstaden och stadens invånare var du

Ovanför kyrktornet klockan tolv på natten stod alla stjärnorna på rad

Och jag tror att sensommaren kom precis just nu