Ingen bryr sig. Hon är liten och osynlig. Alla verkar se rakt igenom henne och hon får varje dag flera hårda knuffar - ingen ser henne. Hon bryr sig inte, hon är van. Hon har alltid varit osynlig. Ingen har någonsin sett henne och hon har gjort vad som helst för att bli synlig. Allt hon vill är att någon ska se henne. Det enda de ser är den hon brukar vara. Men det är inte hon. Hon vet att det inte är hon. Den där snygga tjejen som alla talar om. Men det är inte hon. Hon vill bli sedd för den hon egentligen är. Hon hade två sidor. Sitt skal som ingen skulle lyckas skala av. Och den sidan som ingen någonsin skulle lyckas se. Den var oåtkomlig och hon hade ägnat stor del av sitt liv för att få fram den, men hon lyckades aldrig. Hon önskade så att någon skulle vilja lära känna henne för den hon är. Men folk är bara intresserade av utseende, inte personlighet. Två personer i en person. Hon visste att det inte fungerade. En person vill något. En person som inte vill göra något. De måste lära sig samarbeta för hon skulle kunna fungera. Men hon visste att de aldrig skulle lyckas. De ser inte till hennes personlighet. Den är osynlig. Varje dag får hon flera hårda knuffar. Men inte fysiskt. Nej, de skadar henne psykiskt, och det gör mer ont än det fysiska. Hon vet inte vad hon ska göra.