Tårar som rinner.
De spolar bort det onda.
En liten flicka fäller genomskinliga, gnistrande tårar,
I henne finns inget ont.

Hennes hjärta är vitt och rent, hon har inget på sitt samvete.
Hennes blonda vackra hår är som en gloria runt hennes huvud.
Hon sitter i ett rum. Det är mörkt.
Det enda som lyser är hennes lilla ficklampa.
Batterierna börjar ta slut, ty lampan har varit tänd länge.

Klockan är mycket och ute är det fortfarande svart. Det enda som ger hopp åt världen är de små, vita prickarna som kallas stjärnor.
Flickan bryr sig inte om dem.
Hon sitter i det mörka rummet med sin ficklampa.

En tår faller. Hennes mysiga pyjamas suger åt sig droppen och lämnar ett märke. Fler tårar faller och hennes pyjamas är helt fläckat.

Flickan är inte ledsen. Nej, hon gråter inte av sorg.
Flickan känner en underbar känsla i sitt hjärta.
En värme som sprider sig och håller henne varm.

Hon håller en bok i sina små händer.
Boken fläckas av hennes tårar.

I boken står det om en man.
Flickan gråter när hon läser att mannen gav sitt liv för henne.
Hennes förstånd var otillräckligt.
Varför skulle någon vilja dö för henne?
Hon var ju så liten, så obetydlig.

Ljuset från ficklampan blir allt svagare, mörkret lägger sig i rummet.
Flickan stänger boken och ler ett litet leende bland sina tårar.
Hennes förstånd är otillräckligt.
Men nu vet hon att någon bryr sig.
Nu vet hon att hon inte är ensam i denna grymma värld.