Jag önskar att du kan se mitt liv
att du kan kænna mina tankar och mitt hjärta
och att du vet hur mycket jag saknar dig
år efter år, månad efter månad

Du är min energi, mitt band till kärleken
mina minnen till dig ligger som en hög foton
ramlade ur sitt fotoalbum, men det gör inget
för varje bild glöder av varm kärlek där dom ligger
i rummet kalt och mörkt, frostbelagt av saknad

Jag ser dina klæder, ja dom finns kvar
dom är så små, men jag mins dig som så stor
och lysande, kläderna är tysta, små och skrynkliga
det är som att åldern även krymper kläder, även om
ägaren för länge sedan försvunnit

Det tog en stund, men jag insåg till slut att jag är amputerad
därför gillar jag inte att göra vissa saker längre
vissa upplevelser kräver att jag använder min amputerade del
det gör ont, det är obehagligt, man håller sig hellre undan
Jag vägrar vara feg och rädd, men tårarna släpper inte taget

I mina drömmar håller du mitt nyfödda barn i dina stora händer,
ser in i hennes vackra själ och jag ser gnistror i dina ögon
som jag har saknat dom, mitt hjärta hoppar högt, pulsen ökar
din värme sprider sig genom min livlösa kropp och jag vaknar
slår plötsligt upp ögonen, börjar andas lungt igen
sluter en tår inom mig och försöker greppa efter dig
i det tomma frostbelagda rummet
tomt sedan sexton år...