Han sitter där, våran egen lilla busiga Linus Nissetall, som även är ett mycket filosofiskt troll, och tänker på hur våran värld förändras till det sämre. Hur bilarnas avgaser förstör våran planet, hur regnskogarna skövlas. Fanns det verkligen inget man kunde göra? Linus vill vara med och göra skillnad. Men vem skulle lyssna på ett troll? Han skulle snarare bli en liten försökskanin och vara inlåst på ett laboratorie hela sitt liv. Om han hade verklig tur kanske han skulle kunna rymma. Men chanserna var väldigt små, människor fängslar djur och sin egen ras hela tiden.

Hur skulle han nu göra för att få sin röst hörd här i världen? Det var ett bekymmer han nog aldrig skulle få svar på. Kanske skulle han prata med någon med mer makt? Det måste väl finnas någon människa som tror på troll som han kan försöka ta hjälp av. Ojoj, många problem hade han, Linus. Men han gjorde alltid sitt bästa för att göra alla glada. Och han lyckades alltid med sin busiga charm, och sitt gulliga sätt att vara och som ett underbart medtroll.

Men skulle han nu få kontakten han behöver, vad skulle han säga? Hej, jag är ett troll med mycket funderingar och tycker att världen borde räddas innan det är för sent, alla djuren dör ut, växterna vissnar och maten tar slut. Nej, det hade han faktiskt inte tänkt på.Men tänk, tänk om han skulle klara det! Bli det första trollet i världshistorien som visar sig och gör en skillnad, till allas fördel. Gud vad glad han skulle bli och vad stolta hans vänner och familj skulle vara! Nu satt han där med ett leende på läpparna och fortsatte tänka i större banor.

Linus gick till den visaste av alla trollen och bad om hjälp, hon kanske visste hur han skulle göra. Han gick längs den lilla stigen genom Storskogen och närmade sig stugan. Han knackade försiktigt men ivrigt på dörren. Visa ( som hon hette ) kom och öppnade dörren.
-Stig in, jag väntade dig. Nästan viskade hon till Linus och sträckte fram handen som visade honom vägen.
Linus rynkade lite på ögonbrynen, men ryckte sedan diskret på axlarna . Hon visste ju allt som skedde häromkring.
-Vad kan jag hjälpa dig med Linus? frågade hon vänligt.
- Jo, det är så att.. började Linus, men blev avbruten.
- Vänta, jag vet vad du vill säga. Du vill vara med och hjälpa våran jord till det bättre,det har jag märkt, inte sant? Visa tittade med ett litet leende på honom.
- Jo! Så är det! sa Linus glatt.
- Då vet jag precis hur jag ska hjälpa dig.


Hon reste sig upp, gick in i ett rum och stängde den stora dörren. Det skramlade något förskräckligt där inne, innan hon till slut kom ut igen.
- Här, sa hon och höll fram något som liknade en oljelampa. Hon räckte fram den till Linus och log.

- Den här kommer att hjälpa dig med kontakten mellan dig och människorna, men du får själv komma på hur den fungrerar. Och jag känner på mig att det inte kommer att ta så lång tid. Hon vände sig om och tittade ut genom fönstret mot den vackra floden. Och fortsatte.
- När du väl kommit på hur den fungerar, säg då till mig. Då ska du nämligen få en sak som hjälper dig ytterligare, men för att kunna använda den måste du ha kommit på lampans hemlighet.
Linus tackade så mycket och böjade promenera hemåt.


Fortsättning följer ;)