Jag känner en flicka som dog alldeles för ung
hon växte sig allvarlig, stor och död
från ett ögonblick till ett annat
det var inte meningen
- inte egentligen.

Det var mellan tyghundar och små möbler
så hon dog nog på ett golv
ett smutsigt sådant
för hon blev aldrig riktigt ren
- inte egentligen.

Hon lärde sig en existens i tystnad
en form av själavandring utan själ
vissa sade att de kände henne
men hon fanns inte där
- inte egentligen.

Kanske närvarade hon fortfarande
kanske lögnlog hon er till ro
men det var länge sedan hon var vid liv
att leva är inte bara att försöka andas
- inte egentligen.

Det kallas att överleva
en liten sak hon lärde sig
på ett smutsigt golv
där hon dödades som barn
- fast inte egentligen.