ibland slår det en med hårda slag
rakt över näsbenet eller revbenen
det är som en oskriven lag
att när man segrade just
att man ska ramla rakt över scenen

mitt inre det kokar men utåt är jag sval
ögat avslöjar själen
dansar därinne i min gömda sal
där finns inte plats för två men väl en

när jag trodde det kanske fanns hopp
ropade någon du har gått ditt lopp
till backen jag föll under färden

tiden är min enda vän
vad som står på lur har ja på känn
det är som en oskriven lag
men snälla låt mig inte vakna än
smeker inte eggen så skär den