Rummet buktar sig
andetagen avtar

ljud snurrar,blir till skratt som aldrig dör ut
folkhav av tystnad
skrik i tomhet

hjärtat fladdrar stilla i gryningen,varför finns allt?

sorgen är det verkligaste jag har
kan inte släppa den
vad blir kvar av mig då?

sorgen bar mig på sina svarta vingar gav mig trygghet i en kall värld
nu är allting ljust och inget höljs längre i dunkel

vad ska jag ta mig till?