Jag har länge haft en känsla av att vilja säga
utan att nånsin riktigt veta vad

så här står jag

och efteråt kanske en applåd
någon vänlig kommentar

och så klarar jag mig någon vecka till

i alla fall
detta med att säga
en konstig känsla av
nånting ni borde höra
nånting som borde ut

stannar

och så säger man nånting
om jordens fortsatta snurrning

eller

behovet att förlåta

eller

frågetecken

eller

priset på bananer

och så ler då, lite lagom ursäktande

och, faktiskt
världen är förändrad

men
ingenting är sagt



===

Recitation

Since long I've had this feeling of wanting to say
without ever really knowing what

so here I stand

and afterwards, perhaps, a round of applause
some friendly comment

and I'll manage for another week or two

in any case
this thing about saying
a strange feeling of
something you should hear
something that should out

stops

and then one says something
on the continued spinning of the Earth

or

the need to forgive

or

question marks

or

the price of bananas

and, you know, smile, with just enough of an apology in it

and, actually
the world is changed

but
nothing has been said