Rosens taggar är precis som en människas höga mur.

Båda är till för att skydda själen.

Men precis som rosen är skör,

så är människans inre lika sårbar och ömtålig som den lilla bebins hand i miniatyr.

Precis som en porslinsdocka, blek och häpnadsväckande perfekt,

charmerar varenda människa med en blick,

med ögonen som speglar allt men samtidigt ingenting.

Hemligheter, lögner, sorg, mystik.

Tårar likt kristaller, fälls en efter en.

Ögat är stjälens spegel.

Ögat granskar livets alla hörn och kanter.

Livet är ett stort spel på gott och ont, lögner och sanningar,

lycka och sorg, rätt och fel, misstag och snedsteg...

Livet är som en film.

Du är huvudrollen.

Vännerna runt omkring dig är birollerna,

och resten av världen är statister eller publiken,

som skådar din livslånga utveckling som person.

När du dör, faller sista rosenbladet.

Ögonen blir glansiga och tomma,

speglar bara världen ovanför.