Bortom döden såg jag dina drömmar förundras över min existens,

kysste dig ofta,
vi knullade i skymningen,

älskade varandras tårar,
kysste bort otaliga helveten ur varandras tankar,

såg på dig med vanmakt i blicken då du injecerade hopp om kvällarna,
du log mot döden dessa gånger.

Allt du var var min flicka,
så levande i tiden,

var finast utav alla,
vi delade en slö nål,

jag smekte dina mardrömmar med mina sagor,
vi visste allt om kärlek,

lidande och död,
nu ville du tillämpa detta i praktiken,

skräckslagen såg jag på
då månen flöt runt i ditt hjärta utan synbar orsak,

i solnedgången delade vi på en ansenlig mängd syra,

drömmarna ekade genom kärleken,

gråten,
skriken i mörkret voro ensamhet och fruktan,

fann dig kyssande en tår i morgonljuset,

döden väntade troligtvis på dina tankar sade du,

jag kysste dig,
länge satt vi där,


med kärleken bunden,

fan, hur kan du älska sanningen, lilla gumman, sanningen är jag...