’’Gumman vakna! Gjorde du klart matte läxan igår?’’ Självklart var det det första mamma skulle fråga, om jag gjort klart matte läxan. ’’Ja mamma, den är klar.’’ Fråga om jag är klar med min bok istället, varför bryr du och pappa inte er om min bok jag skriver på? Jag ska inte bli doktor som ni vill, föräldrar. Jag ska bli författare, för det säger ju folk att jag kan bli. Jag måste bara tro på mig själv, tro på flickan vid namn Annelie. Tro, tro, tro, tro, tro. Jag har lärt mig att inte tro och hoppas för mycket. För det leder till tårar. ’’Jag är så stolt över dig gumman!’’ Hoppas inte för mycket mamma. Hoppas inte på att jag kommer bli doktor, för det kommer jag inte. ’’Frukosten väntar där nere på dig älskling, jag åker till jobbet nu. Jag kommer hem vid 8:a tiden.’’ ’’Okej, mamma.’’ Mamma klappade mig på kinden och lämnade mitt rum. Jag satte mig upp och. Bra, lyckat Annelie. Datan låg upp och ner, den måste ha ramlat ur sängen. Tur att jag inte har några sängben bara en ganska tjock säng. Aja, jag får väl se senare om den är trasig. Jag reste mig upp och tog av mig mitt vita nattlinne och tog kläderna jag tagit fram dagen innan och gick till duschen. Jag tog på det kallaste och det iskalla vattnet fick mig att vakna till ordentligt. Jag torkade varje millimeter utav min kropp med en blå handduk och började klä på mig. Först mina vita kortstrumpor, trosor, bh, vitt linne och ett par jeans och en vit lång armad som jag antagligen skulle ta av mig innan jag ens hunnit till skolan. Så varmt som det är. När jag var klar borstade jag mitt långa blonda hår och flätade det i två flätor. Sedan ramade jag in mina blåa ögon med mascara och kajal. Och ett lager Foundation i ansiktet och på halsen. Sedan var det dags för frukost. Mamma hade tagit fram flingor och mjölk. Jag hällde upp mjölk i djuptallriken och stoppade i en näve flingor. Jag åt upp fort och plockade i min handväska allting som jag behövde till skolan. Mp3, mobil, penna och sudd, litet block, smink, kam, litet hårspray. Och klart! Jag tog på mig mina vita ballerina skor och struntade i min sommarjacka eftersom att det var mycket varmt. Jag knäppte upp min vita långarmad när jag kom ut eftersom att det var tillräckligt varmt för det. Och sen började jag gå mot skolan. Det tar ungefär fem minuter att gå till skolan hemifrån mig om man går ganska snabbt, men nu går jag rätt söligt så då tar det i alla fall åtta minuter. Men klockan var bara åtta, vi skulle börja förrän om 20 minuter. När jag kom fram till min skola som var rätt stor och röd med vita knutar så skrek mina två närmaste vänner Erik och Sofie på mig och sprang åt mitt håll. Jag orkade inte skrika hej men jag log och började gå snabbare. Eriks bruna spretiga hår glänste i solen och hans leende var vackrare än vanligt. Sofie är svarthårig och ganska finnig, men väldigt vacker endå. När dem kommit fram till mig kramade dem båda mig och jag skrattade till. Tänk att vi alla tre har varit bästisar så länge som vi har. Det är ganska otroligt. ’’Hejsan på er. Har något speciellt hänt eftersom att ni verkar så jätte glada?’’ Frågade jag och dem båda släppte greppet om mig och stod bredvid varandra och log. ’’Nejdå, vi är bara glada över att få se dig.’’ Svarade Erik och vi började alla gå till ingången. ’’Jag har matte på morgonen, vad har ni?’’ Frågade jag och kom ihåg att matte läxan låg kvar på skrivbordet. Fan också. ’’Vi har musik.’’ Svarade Sofie. Eftersom att dem två går i samma klass. ’’Aja jag går nu då, hej då ses sen!’’ Sade jag och började gå mot klassrummet.