Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

under kastanjen

under kastanjens ljusa krona
jag passerar inte orörd
många händers längtan
så tydligt drypande när solen kommer

har gått på de hungrigas stigar
jag känner ofta deras blickar
svalla i mitt hår
ljumma vindar, stormens början

jag var så mycket mer osårbar
innan smärtan kom
jag har inga försvar
för min tillits rämnande

varje dag vid mötet
med min ängsliga själ
vill jag säga detta

världen är bara ett paradigm
snart upphör allt


Fri vers av Marta
Läst 402 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2009-06-15 21:29



Bookmark and Share

  Carola Zettergren
Du är enorm...du skriver så att jag tappar andan, ditt språkbruk är helt enkelt ljuvligt, så fullt av själ och så sprött och vackert...det talar det har en röst, en alldeles egen. TACK!
2009-10-01

  Joakim P Udd
martas ödmjuka predikan... den här älskar jag, den är himla bra, det finns massor att plocka i och leka med, men man vill göra det försiktigt, du är så fin här liksom
2009-06-26

    papillon
Text att återkomma till och fundera över.
"varje dag vid mötet
med min ängsliga själ"
är två makalösa rader som biter sig fast i läsaren
2009-06-15

  berxper
Med smärtan kommer sårbarheten. Särskilt med den själsliga smärtan. Din dikt är tolkningsbar, och alldeles fantastisk!
2009-06-15
  > Nästa text
< Föregående

Marta
Marta