Små droppar av sorg,
själens drog
letar sig in genom murarna,
till gränslandet
där skrattet ekar
i sökandet efter sitt ursprung

Jag kan har varit där
eller i någon annan värld
när vad jag minns som vind
blåste bort allt

Vi vaknade tusen år efteråt
\"-vad finns här for oss kvar?
låt oss vanda våra fartyg och slukas av havet!\"
\"-Vågorna, dina efterlängtade vågorna
har redan ätit sig mätta
hundra gånger, om ej mer.\"

Vi låter smärtan smeka oss till döds
men på långt avstånd
skymtas en gryning
for orealistisk for att andas.