istället för sagofigurer
ser molnen ut som
Sydafrika,
en avlägsen kunskap om
något vi aldrig kommer
uppleva

vi är större nu,
ett försök att fylla tomrummet
eller tiden mellan oss,
ljudet av den tysta dialogen
vi har i hemlighet,
eller jag tror vi har i hemlighet
eller någonting jag har inbillat mig
när vi inte setts på länge


och jag vet inte vad det betyder,
din ensamhet,
min bortkastade förmåga att
skapa dig förbättrad

-

och jag väntar på
himlens aggressivitet,
regndropparnas iskalla smärta
mot min kropp

jag väntar på
något som ska hota mig,
kanske molnens kolsvarta förvirring,
eller du

-

men solen hånar atmosfärens försök till rättvisa,
tränger in i mig som ett löfte om någonting
vackrare,
någonting att krossa mina drömmar med


-

jag tror vi hade klättrat i träd,
tillsammans,
om vi känt varandra som barn