Sipprande dalar av ljus regnar i mitt hjärta,

livet ljög om frihet,

hatade sitt vara,
inget att förstå,

crecendon utav fruktan tänder eldar i förståndets boning,
kyssar löpte amok i tidens fängelse då vi möttes bortom din besatthet,

i kammaren där kärleken föddes en dag i april,
då solen renade sanningen om själar utan nåd,

visade vi saknaden öppet och älskade i stadsparken,

bland löven,

nu tillhör du mig,


våra sanningar utgör en kännbar existens av kärlek,


kyss min saknad.....