Barndomssommarminnen. Sommarsemestrar, färdandes i Morris Minor med Fjällvagnen fastkrokad därbak. Tre ungar i baksätet och en på hatthyllan, okopplade precis som det var, då.
En pappa som aldrig hade bråttom utan tog sig tid att stanna, kanske fiska litet efter vägen, kastspö, eller varför inte anordna löpartävling runt parkeringsplatsen, jag, syrran, pappa. Lukten av gasol från husvagnsköket där mamma lagade mat. Mamma i sin sprayade Farrah Diba frisyr och sitt rosa läppstift som jag fortfarande kan känna hur det doftade.
För det mesta åkte vi till Finland, de tusen sjöars land, åkte runt och kikade på slott, käkade lakrits och delade jaffa med milimeterrättvisa jag och syrran. Räknade röd bil grön bil eller märken, vinkade till andra husvagnsresenärer.
Finland, hemliga klubben med kusiner...en del snackade så konstigt så vi förstod ingenting...kalvarna i hagen som jag älskade att sitta och klappa, blomsterkrans i håret och rödblommiga träskor, naturligtvis på fel fot.
Solen lyste alltid och gjorde den inte det så lyste den i alla fall genom regnet.
Vi spelade kort också, canasta eller tvåmanswist, eller sticka tio... om jag nu fick vara med så lillasyster som jag är. En gång när jag inte fick vara med bänglade jag in mig i en alldeles ny jacka med benen i ärmarna och drog igen dragkedjan så jag inte tog mig loss. Mamma hysterisk klippte sönder jackan för att jag väl fick panik som emil i köttsoppsskålen...
Som vi också badade och metade abborre, kanske någon mört. Litet läskigt att kroka på masken, ändå läskigare att vrida nacken av fisken. Fisken krokade vi sedan fast på björkgrenar så vi kunde bära hem...det nappade bra. Friskt, kallt och gott Kallkällevatten. Höloftet i ladan som vi hoppade i.
Sommarminnen som poppar upp hos mig i kväll...husvagnen finns fortfarande kvar...en Fjällvagnen årsmodell 67 står inhyst i min trädgård... tills vidare

Jag har tyvärr inte lärt mig det finska språket men i hemlighet...i hemlighet håller jag allt på finnarna när det vankas Sverige-Finland...men säg ingenting

Moimoi!