Moder, du som vänder åter
ser du sonen stiga opp?
är det lättnaden du gråter
smärtan som nu vänds i hopp?

Eller ser du bara tomhet
i den sten som vältrats bort
modershjärtats svikna fromhet
smärta av den ondes sort

Vänder du dig helt förkrossad
ser du ljuset som står kvar
sonen äntligen förlossad
vägen leder hem till far

Ack, då synes mörkret djupna
för de barn som mött hans grav
Hoppets stjärnor, långt förlupna
Himlens skepp har gått i kvav

Men Maria, kärleks källa
Där står någon framför dig
säger tyst; låt tårar välla
men av glädje inför mig

Och hon lyfter blicken tårad
som vid korset, utan ord
ser hur sonen, ännu sårad
bjuder plats vid faderns bord

Där, i höjderna och djupen
finner modern all sin frid
sonen aldrig mer förlupen
modershjärtat löst ur tid