Snabbt på, ser mig om efter en tom plats, tankarna svider, magen står på händer.

I en buss full av människor, en lätt vind av svettig svett sveper sig förbi när jag sätter mig på ett säte som så många andra redan suttit på. Jag tar en snabb blick åt höger för att se om bussen satt sig i rullning och det har den. Jag andas ut lite lätt, men känner hur många andra redan gjort det. Luften är tung, tankarna regnar iväg.
Undra hur många som har fisigt, kissa, eller haft otroligt orena byxor på sig på detta säte som jag nu sitter på.Tankarna drar iväg. A har jag så kul med, jag kan inte tänka mig ett liv utan B vi sitter i timmar efter timmar och bara pratar om livets vägar och stopp. C är en människa som jag inte vill vara utan men kanske måste. Bästa. Tankarna fortsätter glida…
Min familj känner, någon har känslor mer än väl, vänner gillar och tycker. Bästa vän. Fy fan vem e det som smaskar, jag hatar att sitta på en buss men folk som tuggar tuggummi. Har dom inte lärt sig att käken tar skada, ljudet som kommer ut är oväsen och äckligt. Nää tänker jag, jag måste hoppa av eller byta plats. Jag väljer det sist nämnda. En en gång sätter jag mig på ett säte med lika mycket tvivel om vilka som suttit där, tanken irriterar mig. Jag ryser till och undrar varför jag inte har bil. D är ju det plus mycket mer, men varför ser jag det inte. E är och har allt jag vill. Men samtidigt inte, så tankarna måste städas och placeras efter bokstavs ordning, sortering, städning, lagring, men vart skall jag börja. Med vad ska jag börja? Herregud, vad är det med FOLK, jag hatar att jag hatar folks beteende. Sverige borde vara mer som Singapore, förbjuda tuggummi, fängsla. Skadestånd åt dem som inte lyder, böter åt dem som det har. Ja, förbjud allt som har med tuggummi att göra! Jag hatar det. Saknaden väcker en oro, ensamheten tar en ny plats. Vad ska jag ta mig till med alla känslor? Hur skall jag veta vad jag känner och varför jag känner som jag gör? Är det medvetet eller omedveten kärlek utan behåll, nää jag blir galen av denna tillvaro jag befinner mig i. Jag hoppar snart av bussen, jag pallar inte. Hade jag varit gammal hade jag ramlat, hade jag varit gravid hade jag säkert fått missfall, hade jag varit tonåring hade jag hamnat på psyket, hade jag varit barn hade jag satt mig ner och gett upp, hade jag varit spädbarn hade jag nog undrat. Under vilken tid i livet är det jag hade hajat?

Nej nu hoppar jag av, ser den röda bussen färdas ifrån mig. Aldrig någonsin har jag älskat en buss så mycket som jag gör nu när jag ser den sakta försvinna ifrån mig. Det är en buss full av möjligheter, psykopater, missfoster med tuggummi, ledsna, glada, underbara, kära människor och jag är glad att jag inte räknas med i den bussen. Jag är av en helt annan sort.

Puss och kram jag färdas inte f-n mot stan!