Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vind

Jag hör hur det susar.
Känner den smeka min kind.

Hopp.

Jag ser träden vaja av dess kraft.
Men de viker sig inte.

Styrka.

Jag läser om förödelse i dess väg.
Hus och hem rycks upp med rötterna.

Förvirring.

Jag känner lust att kasta mig ut.
Och låta den bära mig dit den vill.

Längtan.

Jag vill släppa taget, hissa segel.
Ge mig ut på öppna hav.

Tro.




Fri vers av Grubbelmia
Läst 453 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2009-07-12 08:42



Bookmark and Share


  Ronny Berk
smekbart fin poesi med såväl förvirring som längtan, tycker om, ja !
2009-07-16

  Gunnar Odhner
Fin känsla, vind kan vara mycket. Men inte ut på öppet hav när det blåser mycket?
2009-07-16

  Bibbi VIP
Hoppfull, tro och längtan som griper tag.
Applåd.
2009-07-12
  > Nästa text
< Föregående

Grubbelmia
Grubbelmia