Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

kärlekens spegelglas sprucket


När spegeln en dag sprack
kände jag inte skärvorna
jag såg utan hopp

främlingen


bar mina ord blodiga
vass som knivsegg striglad mot skinn

men blodet blandades
som druvsaft till vin


vi drack utan skam


och skärvorna gnistrade som regnbågsblad
mitt öga mot ditt
och mödomshinnan sprucken som himlen

efter regnet












Fri vers av korpfjäder
Läst 203 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2009-07-12 22:16



Bookmark and Share

  Cadena
Jag upplever så otroligt mycket smärta i dessa ytterst förtätade rader med allt som skär och regnbågskimrar. Detta att inte känna skärvorna gör ont och leder till smärtsam sammanblandniing och kanske utveckling. Det far igenom huvudet på mig att det är en slags imagination som slipar en när man läser och tar den till sig. Hittar inte bättre ord. Aj! Och oj!
2009-07-13

  halmstrå
om spegeln är narcissos spegel måste det nog till en väldigt stark kärlek för att spräcka den, och det är nog nödvändigt för att rädda naveln...
2009-07-12
  > Nästa text
< Föregående

korpfjäder
korpfjäder