Ett barn skrek att i vattnet
ligger det en boj.
Händelsen tilldrog sig på Themsen
även om barnet var svenskt och skrek
åt sina föräldrar, medan det pekade
utåt vattnet till någonstans.
Något senare fick man se
presumtiva självmördare
kasta av sig kläderna i flygande fläng
för att sedan kasta sig ut i vattnet
vilket måste ha varit förenat med viss livsfara
med tanke på det antal båtar och
en sorts sjöns mopeder
vilka ohämmat tog sig fram just sjövägen.
Beteendet framstod som totalt obegripligt
ända fram tills det var dags
för kvällsnyheterna från BBC
där man omtalade viss oväntad aktivitet
från möjliga londonbor
vilka kastat sig ut i Themsen ungefär vid lunchtid
i något som utgav sig för att vara
en räddningsaktion.
Några av dem som kastat sig ut i vattnet
var dock dåliga simmare och fick därför
räddas av de som var något mer simkunniga.
Vad som utlöst händelsen sägs ha varit god tro
om att en pojke var i så att säga sjönöd.
Om denna pojke verkligen räddades eller inte
verkar ingen ha haft någon riktig koll på
men ett är säkert och det är att de
som räddade de som skulle visa sig nödställda
av dem som hoppat i plurret
betraktades som hjältar av den flummiga massa
som brukar kallas samhället.




(mina läsare må förlåta mig för att ha bytt rubrik, men den första gjorde sig inte riktigt mot vardagsrumsmattan)