Jag stänger ute ett tomt hus
och tystnad
genom att dra den rödrutiga filten
över huvudet
där mina tårar
rinner tungt och långsamt
och gör allt
så mycket svårare

Men det är bara så
jävla skönt
att låta känslorna
rinna ur en,
och när jag väl kan
så tvekar jag inte

Men jag har skrattat
så mycket idag
att det känns som jag skrattat ut
allt som fanns inombords
så tårarna som rinner
är meningslösa
och utan känsla

Fast tomhet
är ju också
en känsla


Allt jag skrattat om
idag
har nu ingen betydelse
och är ingen tröst
det är nu i det
förflutna
och det är
bara ett minne

Jag vill ligga för alltid
under den här filten
glömma bort världen
och låta mörkret sippra in
Jag vill aldrig någonsin
behöva känna
besvikelse
mer
Jag vill aldrig någonsin mer
behöva känna
dödslängtan
eller någon form
av saknad -

aldrig
någonsin
mer.