Med läppar, sinne, händer, tänder och
tunga
kan jag
om Gudinnan
mig låter
anlägga en härjande brand
i de bränslefattigaste kullar och hedar
locka strilande bäckars flöde
ur välvda bergs massiv

min första fruktan
och förtvivlan
träder först fram
då Gudinnan varmt
bjuder mig in
att vandra som ett

här förlorar jag helt
min sans
och förnuft
helt betagen av enandet
exploderar jag
vid Gudinnans välvilligt
ofrånkomliga höga gny

allt för tidigt
landar vi sida
vid sida
och Gudinnans mötande blick
är medlidsamt förlåtande
min ofullkomlighet