Hon rör sig kattlikt över torget, glider iväg med frenesi.
Hennes integrerade roller blir uppenbara, den sakliga
och nyttiga, den sensuella och hängivna i god balans.

Vi lämnar rosenlunden, styr mot Söderhamn, passerar
Njutånger och Ångersjön, pausar vid Enångers kyrka,
omgärdad av en monumental gärdsgård av stenar.

Funderar på livets oförutsägbarhet; semester, som
en jazzimprovisation man hör för första gången,
temat bekant, solisterna utvecklar sina personliga uttryck,
likt Coleman Hawkins i I´ll Never Be The Same.