med ett dagligt ösregns kyla
jag skyddar min tillvaro från er
ni är bara människor men ni kom för nära
genom min glasruta mattas era tomma skrik

tack
men av era kyssar kvarstår bara frågor
era händer väger lätt i minnets skål

det var det liv vi levde
nätter som drömmar
innan stängning är öppning
detta hopp är allas sista, det om livet

där ligger armen, sista dansen
när ljudet tystnade dog vi och gick hem
återuppstod vi så gjorde vi det
ensamma