Som skalet från en fallfrukt ligger jag här med sura tårar i halsen och orkar inte ta mig, varken upp eller för något.

Att bryta ned mig till jord tar energi från omgivning
Att ta tillvara på mig och göra en god men liten äppelskalspaj tar ännu mer energi.

klart man får ligga ensam
behöver lära sig att skruva sig tillbaka upp på den där fallfrukten igen av egen energi.
Men vet inte hur jag skall orka.

Just nu duger jag nog varken till jord, äppelskalskaka eller till att sällskapa med något skrutt.