Jag slår fram det och kallar trumvirvlarna smekningar

Lite förnedring i min förljugna värld för värme och ömhet är för veklingar

Men trummans eko studsar mot min bröstkrogs insida

Och jag måste vara sjuk för jag vet nog vem som kommer att få lida

Jag kysser dig för att du ska tveka innan du går

Jag vet inte, men jag anar hur vi mår

Men det står i manus och jag törs inte gå ifrån det

Lämnar jag manus måste jag fundera på vad som är rätt

Kanske en farlig smak av död bakom kulisser som vi känner innan och utan

Och vi navigerar efter stjärnor som ritat upp vår väg, då kan man inte vända skutan

Det krävs att man kastar kompassen över bord och vågar driva på måfå

Och den kraften, den önskan saknar vi båda två

Jag kysser dig innan jag går

Fast jag vet att dessa kyssar inte läker några sår

Ändå fördröjer det det som ska komma en liten stund till

Och vi kan bli kvar i tanken trots att kanske ingen av oss vill

Vågar jag stå kvar framför spegeln utan att blunda

Vågar jag säga att jag ska förändras så att allt en dag ska bli annorlunda?

Eller är det bara ord, lögner som jag säljer som sanningar som marknaden vill ha

Utbud och efterfrågan? Eller helt enkelt omskrivningar i brist på mod för att kunna dra?

Jag kysser dig precis innan du ska gå

Jag gör det utan att egentligen förstå

Då du har samlat kraft och rest dig upp

Jag antar att det är den konspiratoriska rädslans kupp

Förnekar jag dig något som du anser dig ha rätt till

Vad förnekar jag mig själv? Jag som är för feg för att våga känna efter vad jag vill

Och ljuger jag tillräckligt bra så blir jag ett offer i stället för ansvarig

Och då jag tror på det själv kanske jag dessutom blir lite lockande farlig