Utanför fönstret hänger en blygrå himmel.

Dagen sniglar sig fram.
Ensam sitter jag i mitt föräldrahem oförmögen att ta mig för något.
Regnet strilar ned i strida strömmar.

Jag sitter vid datorn,
fingrarna på tangenterna är overksamma
och hjärnan är på semester någonstans
där det inte regnar lika mycket.
Ute fördelar himlen ännu sina gåvor i riklig mängd.
Jag syr lite.
Maskinen hummar melodiskt och pedalen känns varm under min bara fot.
Gitarren ropar efter min uppmärksamhet
och jag plockar dess ostämda strängar.

Plötsligt öppnar sig himlen helt i en
samfälld applåd över tak och grenar.
Stora smattrande dropparna trummar
plåten över mitt huvud.

Jag förundras över naturens jubel.
Så bra spelade jag inte.

Jag går barfota ut i det regnkalla gräset
och låter mig sköljas ren.
Leda och oro rinner av mig
när jag omfamnas
av en ogenomtränglig glittrande gardin av droppar.