Har lite funderingar runt det här. Om jag äter mycket sötsaker så blir jag inte söt. Men döper vi om sötsaker till skräp så stämmer det ganska bra med resultatet i kroppen. Hur är det med det här med syra-bas-balansen? Är jag bitter för att jag äter mycket sötsaker eller äter jag mycket sötsaker för att jag är bitter? Strävar kroppen efter ett neutralt läge? Efter lite efterforskningar konstaterar jag att sötsaker gör kroppen basisk, så där föll den teorin. Tror jag. För om jag är bitter så kanske man lika gärna kan kalla mig sur? Och då verkar det logiskt med att äta sötsaker. Fast nu vet jag mycket väl att sötsaker gör saker med kroppen som verkar lugnande. Det har jag upplevt många gånger: att jag somnar efter att ha frossat. Och senare gör insulinpåslaget att jag får ångest och lösningen på det är mer sötsaker. Det är det som kallas sockerberoende.

Om jag äter god mat då? Blir jag god då? Eller ska det komma någon hälsoguru och säga att min goda mat inte är bra? Då tror jag att jag härsknar till. Då blir jag inte god att tas med. Men det var inte matens fel, eller hur?

Äter jag dålig mat, blir jag en dålig flicka då? Hm, det där måste jag nog grunna lite mer på.

En nära släkting brukar skämta med barnen om att om de äter mycket gröna ärter så blir öronen gröna. Vilket irriterar mig. Här har jag slitit för att få barnen att äta grönsaker och så får de höra något sådant. Hurra…

Äter man morötter i mängd kan man bli lite gul i huden. Men någon morot förvandlas man inte till. Ändå vandrar det runt en del människor som är rätt lika hamburgare eller grillkorvar. En och annan sparris har jag någon gång tyckt mig se. Rediga biffar, kakor och räkor också. Själv är jag en tomat. Har i alla fall lätt för att likna en om jag solmognat lite. Så det låter jag bli. Jag sitter inne och ruttnar istället. Undrar vad jag har i skåpen?