Jag såg henne där,

i min ögonvrå

så liten tycktes hon

där hon satt i sin rullstol

kanske hon kände av den,

tankens närvaro

då den korsade hennes väg,

jag såg hon log

hon tog sats i sin fråga,

-vem är du?

och inväntade mitt svar,

ivrigt framåtlutad

Jag kände oro i mitt svar

anade att hon visste

att hon mött fler, sådana som jag

så svaret blev ärligt och rakt,

-jag vet inte riktigt!

hon sa ;det gör inget,

ibland vet inte jag det heller,

vem jag är...

vi log mot varandra

och vi visste att den andre

redan accepterat oss