En skugga av ditt förflutna faller på ditt bröst.
Boyes dikt förpestar ditt sinne.
Ingenting kommer vara som någonting har varit.
Datorskärmen hånar din ensamhet.
En ilning genom kroppen, en tår som faller.

Från stol nummer 20 stirrar du ut i en värld av mörker.
Varje hållplats har tagit dig ett steg närmare.
Ändstation, nu kan du dö.
Som ett höstlöv lämnar viljan att leva.
Perfektionisten skriker ut i natten, ingenting är perfekt.

Välkommen till natten, här blir det aldrig dag.