Nu

Nu ställer våran Svenska kyrka
inga större krav.
Nu, om bara man sitt dop kan styrka,
läggs man välsignad i sin grav.
Nu behöver kvinnor längre ej
tiga i församlingen.
Tänka sej!
Nu kan enkannerligen
även kvinnor väljas,
till prästerliga ämbeten.
Nu kan detta tyvärr ej sväljas
inom högkyrkligheten.
Dessa en privat synod har bildat
som vägrar kvinnan att bli präst.
Deras attityd har tiden inte mildrat,
undrar vad de hittar på härnäst.
Nu vi därför fått en splittrad kyrka,
där präster ej kan draga jämt,
som förlorat både i betydelse och styrka,
och kan verka som ett dåligt skämt.
* * * * * *

Då

Då var kyrkan annorlunda förr.
Då domedagspredikan prästen höll
så fort man trätt innanför dess dörr.
Då var det i sanning starka ord som föll.
Då varnades för Helvetes plågor.
Då skulle varje syndig stackare,
marteras uti eldens lågor,
till glädje nog för hans belackare.
Då skulle han i evigheter pin få lida.
Då stod där ingen nåd att få.
Då var det försent att byta sida.
Då skulle man till svars för sina synder stå.
Då dundrades från predikstol:
”Tag nu en tagelskjorta på,
för alla synder från i fjol,
så kanske du förlåtelse av Gud kan få”.
Då hölls menigheten i ett stadigt grepp.
I Herrans tuktan och förmaning.
Då hade folk om religion ett svagt begrepp
och om livets mening ingen aning.
Då fick folket svälta på sin magra jord,
under årets alla dagar,
medan präster tyngde dem med Bibelord
och fick allt större magar.
Då levde överheten i lust och välbehag.
medan folket våndades och slet för att få föda.
De stackarna fick vila först den dag
då de var döda.