Över stock och sten går jag, tog bilen en bit
rädd jag inte skulle orka hela vägen, när solen
värmde och luften var kvav

Så går jag då den välkända stigen, går och
tänker på allt och inget, känner mig glad och
samtidigt irriterad

Så får jag syn på koltrasten, den sitter högst
upp i den stora granen, den sjunger inte nu,
men jag blir så glad av att se den

Ser att det finns mycket blåbär, plockar några,
stoppar dom i munnen direkt, önskar jag kunde
plocka, nu när det finns så gott om dom

Jag har accepterat att den tiden är förbi för mig,
att gå böjd och plocka bär, är för ansträngande
för mitt hjärta, jag sörjer att inte orka plocka bär
längre, men jag kan gå här på stigen, andas in
den sköna skogsluften, gå i min egen takt och
njuta av dagen och livet

Så dyker den upp framför mina ögon, tjärnen som
jag älskar, som så många gånger varit min tillflykt,
som ger själen lugn och ro

Jag ser ut över vattnet, några näckrosblad finns där,
mina tankar har lugnat sig, känner glädjen av att ha
tagit mig till platsen, som jag älskat sedan jag var barn

Jag går över ängen, som för mig ner till vattnet, det
växer några prästkragar där, några ängsklockar ser
jag också, jag låter dom stå, dom är vackrast där dom
står och lyser i solen

Så börjar jag min vandring tillbaka till bilen, jag skramlar
med bilnycklarna, vill inte att björnen ska överraska mig,
jag böjer mig ner tar några blåbär, då vaknar myggen

Jag skyndar på stegen, myggen är envis biter mig på
både händer och fötter, i pannan är dom också, jag vet
myggen älskar mig

Så är jag framme vid bilen, dags att åka till affären och handla
lite innan jag åker hem, och kameran den glömde jag, men
jag visste inte när det bar iväg, att jag skulle ta en tur i skogen,
innan jag handlade, det var en ingivelse jag fick, när jag kände
mig som jag gjorde, arg och irriterad


anits 7 augusti 2009